timetobebrave.blogg.se

Från äktenskap till skilsmässa. En pappablogg om livet i förändring.

Tack för den här tiden.

Publicerad 2014-08-28 22:07:16 i Allmänt,

Detta blir sista inlägget på timetobebrave, tror jag. Skrev för någon vecka sedan att jag ville dela några inlägg till med Er. Helt ärligt så trodde jag att de skulle vara glädjesprutande och härliga inlägg fyllda med kärlek. Jag hoppades att jag skulle sluta bloggen med positiva nyheter om och med V. Men så blir det inte. Tiden får bestämma vad som ska ske där, vad V känner och tycker. Under tiden kommer jag att ta hand om mig själv och pojkarna. Om hon en dag ringer och säger att hon är redo, att hon tänkt färdigt. Då får vi se vad som händer.
 
Den stora anledningen till att jag slutar skriva är att jag känner mig färdig med min resa från äktenskap till ensamstående. Jag har gått från djupaste mörker till ett härligt ljus. Har ett stort hopp om framtiden, om att den kommer bli bättre än jag kunnat föreställa mig under dessa månader. Är beredd på att det kommer vissa motgångar i mitt liv och med skilsmässan, men det tar jag hand om då. Jag och J är bra, och kommer att bli bra, föräldrar på våra sätt. Vi kommer att bli bättre och bättre på att kommunicera och jag ser ljust på vår relation. Det ska även bli intressant att se hur min relation till hennes nya man S kommer att bli. Har som jag tidigare skrivit ingen anledning att vara arg eller irriterad på honom, han var ju inte anledningen till vår skilsmässa.
 
Pojkarna mår hur bra som helst. Jag trodde att de skulle må dåligt av att inte ha båda sina föräldrar under samma tak, men det verkar som om de har accpeterat situationen och gör det bästa av den. Det kommer säkert jobbiga stunder under deras uppväxt men det tar vi, jag och J, hand om då. Det är fantastiskt fina pojkar som ska bli spännande att följa och leda till fina män. L & A mitt livselixir, de som gör mig så fruktansvärt glad, orolig, lycklig, arg, längtande, sömnlös och så mycket mycket mer. Jag hoppas att de uppskattar mig lika mycket som jag uppskattar dem.
 
Jag tycker om att skriva men det måste ha ett syfte och syftet med bloggen är nått. Det har gett mig så mycket att skriva under dessa månader, mycket mer än jag trodde det skulle göra. Det har varit helt fantastiskt att gå in på sidan och se att någon vänlig själ skrivit en stärkande kommentar eller att någon skickat ett mail till mig. Tack för allt stöd Ni gett mig.
 
Jag är ingen bloggare, jag läser inte bloggar. De enda jag följt var Kristian Gidlunds, ikroppenmin, och hans kamp mot cancern, Kommer ihåg när jag satt på bussen sommaren 2012 och följde en länk till hans sida. Tårarna föll, dels över hans kamp men även på grund av hans språk, han skrev så vackert, så ärligt och så lidelsefullt.
 
Ungefär samtidigt som jag började skriva kollade jag igenom topplistan på blogg.se. Där fanns 365bloggen om en tjej som gick igenom en separation. Såg samma mönster i hennes liv som jag gick igenom, väldigt märkligt men också väldigt lärorikt att läsa att det fanns fler än jag som hade det jobbigt. Skrev några kommentarer på hennes blogg och därigenom var det nog en del av Er som länkade sig fram till min sida. 
 
 
Jag vill tacka alla som läst, alla som gett mig stöd, alla som lämnat kommentarer och skickat mail. Jag hoppas att du som läser detta, du som kanske också går igenom en skilsmässa eller separation har haft glädje eller nytta av mina tankar. 
 
Ta hand om er och glöm aldrig...
"You´ll Never Walk Alone"
 
 

Lugna dagar.

Publicerad 2014-08-25 10:21:00 i Allmänt,

 

Kidsen sitter och kollar film så jag har några minuter för mig själv här på Bornholm. Vi har det hur mysigt, skönt och lugnt som helst. Lite kallt kanske men inget att gnälla över, tycker jag har blivit mycket bättre på att sluta gnälla över saker som jag inte kan kontrollera eller har makt över. 
 
Det är gött att vara nära pojkarna och även att kunna låta dem springa fritt till sina kusiner. De har verkligen kul tillsammans. Speciellt glad är jag över de äldsta kusinerna som närmar sig 15 år och allt vad det innebär, men som ändå tar sig tid att leka med mina pojkar och gör det med hjärta och kärlek. 
 
Det enda negativa på resan är att jag är själv, hade så gärna velat ha med mig V hit. Saknar henne och är ledsen över att vi (hon) valt att inte fortsätta träffas just nu. Låta tiden gå och se vad som händer är tråkigt men kanske det bästa. Kommer ihåg att det var samma sak i början av året med J. Tiden får gå och sätta sina spår. 
 
Ikväll spelar Liverpool match. Får se om jag kan smita iväg och kolla på den när pojkarna somnat.
 
You'll Never Walk Alone

Tyst

Publicerad 2014-08-22 21:31:08 i Allmänt,

Skickade ett sms till V med önskan om en bra helg för henne och en undran om hur lite kontakt vi ska ha. Svaret löd:
Det har varit en tung dag. Jag tror vi mår bäst av att försöka pausa ifrån varandra även om det just nu känns helt fel. Jag måste få tid att sortera känslor och tankar. Lova att njuta av trippen med familjen, det är du värd fina fina Ola. Hälsa alla :)
 
Tror faktiskt att hon har det värre än mig. Men jag mår inget vidare och är tillbaka på ett lägre stadie än jag vill vara på, livskvalitetsmässigt. Blev mindre glad över en natt och tog ut det på mina fina söner i morse när de vaknade för tidigt och spillde ut mjölk vid frukosten. Under dagen bestämde jag mig för att inget ska få sänka mig så lågt att jag börjar gnälla på mina barn för småsaker. Kvällen har varit topp när vi lagade mat tillsammans och haft massor med mys i soffan.
 
Fokus på mig och pojkarna. Om de känslor och tankar V har hamnar på rätt ställe så tar jag emot henne med öppna armar. Men fram tills dess är det tyst från min sida. Ingen idé att pusha någon framåt som inte är riktigt redo.
 
Imorgon åker hela min familj till Bornholm för att fira mamma som fyller 70 år. Fokus på henne och min fina familj. Gött med semester och närhet med pojkarna. 
 
Trevlig helg.
 
 
 

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela