timetobebrave.blogg.se

Från äktenskap till skilsmässa. En pappablogg om livet i förändring.

Slutet närmar sig.

Publicerad 2014-08-17 22:43:13 i Allmänt,

Jag känner att slutet är nära för denna blogg.
Timetobebrave, namnet kom jag på efter att en kompis skickat ett kort sms som löd "Be brave". Jag visste att det var dags för mig att visa mod, det fanns inte längre någon jag kunde gömma mig bakom. Jag började skriva i december för att få ut mina tankar som höll på att kväva mig långsamt. Jag hade en resa utan slut framför mig. Nu har det gått nio månader sedan fars dag och beskedet om att J ville skiljas. Det som inte fanns på min karta när hon sa det. Jag vågade öppna mig tillsammans med henne och insåg mer och mer för varje samtal vi hade att det var nog ett rätt beslut hon tagit. Nu har jag kommit så långt att det inte längre handlar om oss och vår skilsmässa. Mina tankar och känslor har gått igenom alla stadier som uppkommer genom en livskris. Det som jag fokuserar på nu är mig själv och mina pojkar.
 
När pojkarna är hos mig mår jag riktigt bra, jag har kraft att ge dem all den uppmärksamhet de kräver. Jag känner mig trygg med alla de beslut som jag tar själv. Jag och J har kommit varandra så pass nära, även om vi är långt ifrån varandra, att vi har en tillräcklig kommunikation för pojkarnas bästa. Jag vet att det kommer bli bättre mellan oss, lättare att förstå varandra. Det kommer att gynna pojkarna.
 
När jag är utan pojkarna gör jag de saker som jag glömt och gömt under åren tillsammans med J. Jag har blivit bättre på att ta tag i sådant som tidigare varit min svaga sida. Jag är mer vaken på vad jag vill ha och vad jag tycker och tänker om olika saker. Jag har inte ändrat mig så mycket som människa, min personlighet är densamma. Men jag har finslipat på de saker jag inte varit nöjd med och det är något jag kommer att fortsätta med. Det är synd att en livskris ska behöva öppna ögonen, men från och med nu kan det bara bli bättre.
 
 
Men jag känner att jag har några inlägg kvar som jag vill dela med Er. Ni fina människor som följt mig i några dagar, i några veckor eller i vissa fall kanske redan från början. Jag som inte hade en tanke på att någon skulle läsa vad jag skrev. Min egen resa mot ljusare dagar. Ljusa dagar som inte fanns för nio månader sedan men som nu börjar läggas på hög, och jag har insett att livet har så mycket kvar att ge. Herregud, jag har mer än halva mitt liv kvar att leva så det är lika bra att göra det bästa av det. För min skull och för mina pojkar.
 
You´ll Never Walk Alone!
 

Kommentarer

Postat av: Anonym

Publicerad 2014-08-18 09:33:26

Nej, sluta inte blogga! Följer dig varje dag och är så nyfiken på din framtid! :)

Postat av: Anna

Publicerad 2014-08-18 22:05:20

Håller med föregående!! Din blogg är så fin och ärlig att läsa. Är också nyfiken hur det artar sig med V. Hur som helst så verkar du vara en reko kille... En riktigt BRAVE sådan :-) Hoppas du väljer att blogga ett tag till!!!

Postat av: Anonym

Publicerad 2014-08-19 01:25:44

Det har varit en fantastisk resa! Så kul att få följa dig! Tråkigt att du slutar :(

Postat av: Anonym

Publicerad 2014-08-19 10:00:05

Jag vill också fortsätta läsa din blogg och se hur det går för dig framöver.

Postat av: Johanna

Publicerad 2014-08-19 14:39:09

Inte kan du sluta nu?

Vill gärna få följa med på din resa och se hur det artar sig...

Postat av: Anonym

Publicerad 2014-08-20 17:58:17

Nej snälla, sluta inte blogga! Går in varje dag och läser, vill fortsätta följa dig :)

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela