timetobebrave.blogg.se

Från äktenskap till skilsmässa. En pappablogg om livet i förändring.

Flashbacks

Publicerad 2014-07-15 10:50:39 i Allmänt,

Även om det nu har gått drygt åtta månader sedan fars dag och beskedet om att J ville skiljas så får jag ofta minnesbilder från den dagen fortfarande. Från natten när hon kom hem och satt inlåst på toaletten i en timme, från söndagen när hon var upptagen med sin telefon hela tiden. Men framförallt sekunderna där hon sitter i soffan med telefonen och jag frågar henne om vad som är på gång att hända och orden som sprängde min vardag i tusen bitar.
 
"Vadå vill du skiljas?"  
"JA"
 
Jag mår illa av dessa minnesbilder och hur illa jag faktiskt blev behandlad av J. Jag förstår hennes önskan att lämna men det kunde skötts på ett bättre sätt i mina ögon. 
 
Men nu mår jag bra, alla mina vänner säger att det syns på mig. Jag sköter mig själv och umgås med trevliga människor. Jag har blivit modigare och utsätter mig för situationer jag tidigare alltid undvikit. Jag vet inte om jag är en bättre eller annorlunda människa nu än tidigare, men nu är jag mig själv hela tiden. Den jag var i närheten av J har tagit sig ur mig. Jag har kommit långt i alla tankar kring separationen och skilsmässan men det har trots allt endast gått åtta månader. Det kommer säkert många tillfällen som gör att jag mår sämre igen för stunden men samtidigt kommer det finnas stunder då jag verkligen mår bättre än någonsin tidigare. Det är jag fullkomligt övertygad om nu. För vem vet vad, eller vem livet för med sig?
 
Livet är helt klart annorlunda. Jag lever två liv. Veckorna när jag är pappa utan barn gör jag de saker jag hållt inne tillsammans med J. Jag tränar, festar och träffar många människor. Jag kan sitta i soffan och bara kolla tv och surfa utan att känna att det är fel. Jag kommer in i perioder under dessa veckor då jag saknar mitt "gamla" liv och då bara när jag känner en extra stor saknad efter L och A. Det är det stora felet med dessa veckor, allt känns bra förutom att jag inte har mina pojkar hos mig. Mitt behov av närhet uppfylls ibland men jag är inte redo att träffa någon på heltid än.
 
Veckorna när jag är pappa med pojkarna hemma är helt underbara. Jag tar alla beslut själv utan att tänka på om J hade uppskattat det. Jag är mycket mer närvarande nu än de första 4-5 månaderna efter separationen, då jag tänkte mest på mig själv och framtiden med mörka tankar. Jag är en bra pappa som verkligen är där för dem. Vi gör roliga saker tillsammans och det är mycket lättare nu att hantera vardagens tråkiga situationer som alltid uppstår. Ett spillt glas med mjölk eller bråk mellan pojkarna leder inte längre till något utbrott eller någon negativ stämning. Vi är en fin familj, vi tre.
 
Jag funderar ibland på om pojkarna har tagit in skilsmässan helt och är redo för sitt nya liv. Vad tycker de om att S finns i deras hem någon dag i veckan, vet de om att det är mammas nya kille? Jag är lite förberedd på att det kan komma något bakslag i framtiden. Men just nu mår båda pojkarna bra och det kommer jag låta dem göra så länge det är möjligt. Egentligen ska jag inte bry mig men jag undrar ibland om vad J:s vänner och hennes mamma tänker om allt. Men det är som sagt inte något jag ska lägga någon större vikt vid så länge jag vet att mina vänner tycker om mig och att jag och pojkarna mår bra.
 
Nu slutar jag snart jobba för dagen och ikväll väntar Timbuktu och Veronica Maggio på mig.
 
Skapa en bra dag och tack för att Ni läser och läst mina tankar under det helvete som en skilsmässa innebär. Tack för att Ni kommenterar ibland och ger mig stöd. Det har betytt mycket mer än jag någonsin kunnat ana när jag började skriva. Jag hoppas att mina tankar och texter har hjälpt någon att känna att livet går vidare och att man aldrig är ensam.
 
You´ll Never Walk Alone

Kommentarer

Postat av: Mathias

Publicerad 2014-07-15 19:25:17

Hej! Jag har sträckläst din blogg för att få hopp om att livet blir ljusare igen. Jag är snart 3 månader in i min skilsmässa efter att min fru lämnat mig för en kollega till henne. Jag känner igen mig enormt i dina tankar och funderingar. Jag har också 2 pojkar, 3 & 4 år. Det är som att salta sina sår varje gång jag hämtar och lämnar. Tanken på henne och hennes nya kärlek plågar mig och jag försöker skapa all distans jag kan. På sikt måste jag acceptera det, det vet jag.
Jag kommer fortsätta följa din blogg för att känna hopp.
Dessutom delar vi passionen för världens vackraste fotbollslag! YNWA

Mathias

Svar: Fy fan vad jag lider med dig. Det blir ljusare även om det inte känns så just nu. Det gäller att kämpa som fan för sin egen skull och sina barn. Allt löser sig till slut. Hitta dig själv i din nya situation och försök att lägga all fokus på dig själv. Lycka till. YNWA
timetobebrave.blogg.se

Postat av: Marie

Publicerad 2014-07-15 20:34:07

De både syns och märks att du mår bättre!! Du är stark och en enormt bra pappa!! Dina barn har tur! Hopppas ni får en härlig kväll på Sofiero!!

Svar: Tack det känns verkligen så. Det blev en grym kväll.
timetobebrave.blogg.se

Postat av: Anonym

Publicerad 2014-07-22 10:22:40

Har precis hittat hit. Känner igen mig så, är inte riktigt på samma sätt, så klart, men oj, tom telefonen och sms.

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela